Andas in, andas ut
Goddagens! Det här med andningen tycker jag är väldigt intressant, som en av våra automatiska funktionen i kroppen och den enda som också är möjlig att styra medvetet. Vi måste andas för att få syre till kroppen och vi klarar oss inte speciellt länge utan att andas, dvs få in syre och kanske framför allt få ut koldioxiden. Andas är något vi gör hela tiden utan att tänka på det (därav den automatiska funktionen), men när vi yogar, då blir det helt annorlunda. Då börjar vi styra hur andningen ska vara och manipulerar den, både hur luften kommer in i kroppen och hur den kommer ut. Hur kan något som var så enkelt och självklart plötsligt bli något svårt och komplext? När jag sitter på min yogamatta med korslagda ben som värsta fru Buddha och fokuserar på min andning, då känns det ibland som om jag glömt bort hur man gör. Luften kommer bara halvvägs ner i halsen innan det snörper till och jag fortsätter dra in till jag blir helt röd i ansiktet. Sen kommer all luft ut som en enda stor pust (av lättnad?) och inte alls så kontrollerat som det var tänkt. Jag har märkt att det kräver en hel del träning för att ta kontroll över andetaget, att andas medvetet och samtidigt avslappnat. Och det där med kontroll låter lite motsägelsefullt… handlar inte yoga om att släppa kontrollen? Vad tänker du om det?
Den kanske vanligaste andningstekniken som framförallt används i de dynamiska yogaformerna är Ujjayi, det segrade andetaget. Det expanderar bröstkorgen och aktiverar diafragman (andningsmuskeln) så du kan använda mer av din lungkapacitet. I princip kan en säga att du får bättre kondition (syreupptagningsförmåga) av att träna på att andas. Det kanske kan locka en och annan löpare, cyklist, skidåkare etc. att utöva yoga?
Så här går det till: I ujjayi andas du in och ut genom näsan och strävar efter att göra inandning och utandning lika långa. Dra in så mycket luft som möjligt i lungorna, utan att spänna ansiktet och lyfta axlarna. Andas sedan ut genom att saaaaakta pressa ut luften med hjälp av de djupa magmusklerna, du vet dem som du använder när du hostar. Genom att andas djupt och aktivt vidgar du bröstkorgen och aktiverar de små små musklerna mellan revbenen och värmer samtidigt upp kroppen inifrån. Jag minns fortfarande några av mina första yogapass då jag kippade tafatt efter andan och det kändes helt omöjligt att andas med någon form av avslappning i kroppen. Det var till och med nära att jag tuppade av och slutade yoga, men någonting inom mig började samtidigt sakta men säkert få liv… det var som en känsla av att energi byggdes upp inom mig och en skön värme spred sig ut genom hela kroppen.
Jag har även hört att det finns en del människor som har svårt för just uyajji-andningen för den låter så lustigt och jag har hört många olika försök att beskriva ljudet som uppstår när luften får ta tid på sig att passera in och ut genom luftstrupen. “Tänk att det låter som havet som brusar, någon som snarkar eller som en viskning”, samtidigt som de flesta som fnissar över lätet förmodligen tänker att de hamnat mitt i en casting för nästa Star Wars film och alla tränar på rollen som Darth Vader. Vad tycker du ujjayi-andningen låter som?
Oavsett hur det låter och hur kontrollerat det görs så andas bör man annars dör man, och det ger flera positiva effekter i kroppen redan efter 30 sekunders djupandning. Snacka om quick fix! Nu gör vi det tillsammans, andas in… andas ut… Ha en fin fredag! /Liv
