Yoga utomhus – i gräset

Hej! Liv här. Här har det äntligen blivit lite sommar och sol och det infinner sig till slut en lite gnutta sommarkänsla. Så underbart det är att känna solens värme mot kroppen och fullkomligt suga åt sig D-vitamin och solenergi. En av många härliga saker med frånvaro av regn ett tag är att det hinner torka upp på gräsmattan så en kan yoga utomhus igen. När en leker fram yogan sådär spontant så behövs inte ens någon matta och balansen tränas ännu mer på det ojämna underlaget.

Det är verkligen något visst med att vara i naturen och yoga; himlen, vinden, fåglarna, och så en och annan myra, kanske någon fågelskit och stickiga tistlar i gräset. För mig är det lättare att bara göra, och då är risken mindre att prestationen och egot tar över. På sommaren yogar jag när andan faller på eller när kroppen ber om rörelse; det kan var på gräset, i sanden, på en trist rastplatsparkering, i gruset, vid havet eller på en hög bergstopp. Jag upplever naturen och dess kraft, och känner hur kroppen tackar mig för att den får sträcka ut och röra på sig, speciellt efter många timmar inklämd i en bil på väg till något semestermål. Min yogamatta är där jag sätter mina händer och fötter.