Klara filosoferar – målsättning
Hejsan i vinterrusket! Livs yogakompis Klara här. Jag bad Liv att få gästspela här på hennes blogg efter att vi haft ett ganska långt samtal om nyårslöften. Vi diskuterade om vi tror att det är bra eller dåligt med mål och löften, om det gynnar vår utveckling eller hindrar den. Vi hade lite olika syn på det hela. Här kommer första delen av den potentiellt blivande följetongs-succeen; Klara filosoferar. Det vore jättekul om du som läser vill dela med dig av dina filosofier och tankar, så jag inte sitter här i min ensamhet och tror att jag har svaren på livets stora frågor.
Första ämnet att filosofera kring är målsättning.
Nästan hela januari har redan swishat förbi och många verkar vara i full färd med att hålla fast vid de nya goda vanorna som startade med det nya året. Själv har jag inte kommit till att definiera varken löften eller mål och jag är inte helt säker på att jag ska det heller. Det finns mycket som tyder på att sätta mål är bra för att nå dit en vill. Och det finns lika mycket som tyder på att det är bättre att ha ett mer öppet “mål”, mer som en vision. Jag tror att det handlar om att vi människor funkar på olika sätt. Det finns ingen universalmetod för alla.
Hur tänker du kring mål? Har du mål eller visioner? Eller kanske både och? Inget av det? Eller något helt annat?
Personligen känner jag mig stressad av mål, och inte alls motiverad och peppad. Det är ju vanligt förekommande att använda SMARTa mål och det kan säkert vara bra att det finns ett tydligt måldatum och en tydlig plan dit. Det kan också kännas begränsande och inrutat. Jag gillar att jobba med visioner. Det ger mig både energi och inspiration att ta mig framåt, mot visionen. Jag vet sällan riktigt hur jag ska ta mig dit, och jag kommer högst sannolikt styra om flera gånger längs vägen, men jag rör mig hela tiden mot en och samma målbild.
Jag behöver få utforska och vara kreativ på vägen… testa nya saker, reflektera, utvärdera, ändra, utveckla och testa igen… Jag använder ofta den drivkraft som finns just nu, och går på feeling, istället för att slaviskt följa en plan. Visst finns det saker och uppgifter som behöver göras som inte är superkul och som jag aldrig riktigt får lust att göra. Men de har alla en plats i helheten, de behövs för att det lustfyllda och roliga ska kunna fortsätta. Då får jag påminna mig om varför dessa aktiviteter behöver utföras, och bara göra dem.
Förutom visioner använder jag mig av ledord, ord som får mig att reflektera över hur jag vill må och hur jag vill känna mig. För 2018 har jag 3 ord som leder mig; Lekfulhet, mod och tålamod. Dessa ord gör att jag känner sug inför det som komma skall, och det ger mig kraft att agera i den riktining jag vill leva och utvecklas.
Vilka ord guidar dig genom 2018?
Tack för den här gången! Jag ser fram emot att höra vad just DU tänker på och hur du tar dig an det nya året. På återseende! /Klara
Så mitt i prick! Omvärlden och arbetslivet styrs av mål och långsiktig planering. Jag verkar vara den enda som inte går igång på det, det är snarare tvärt om. Jag känner mig instängd och begränsad och tappar den energi jag får av valfrihet och flexibilitet. Så inga nyårslöften för mig bara möjligheter och önskningar! Det blir mer spännande när man kan ha en vision att drömma kring!
Sorry, har helt missat din kommentar. Hurra för möjligheter och önskningar. 🙂
Vad härligt att det finns fler som mig. 🙂 Valfrihet och flexibilitet är här för att stanna!