Familjeliv

Hejsan! Liv här. Jag vet inte om det är vinterns hårda grepp som spelar in, eller kanske snarare avsaknaden av vårvärme, men de senaste veckorna har mitt tålamod varit nere på källarnivå. Det är dessutom en rätt utmanande period just nu med två barn i olika utvecklingsperioder. Samtidigt.

Även om jag vet att det är just utveckling och inte deras sanna personlighet som så är det ändå både frustrerande och irriterande att mötas av denna total ignorans. Inte ett ord verkar gå fram hur jag än vrider och vänder på det och försöker på alla möjliga tänkbara (inklusive mindre pedagogiska) sätt. I ren desperation tar jag till slut ton och ryter ifrån ordentligt.

Sen kommer det dåliga samvetet krypande. Varför kan jag inte behärska mig bättre? Jag vill ju kunna hantera dessa utmanande situationer utan att reagera så starkt eller i alla fall mindre ilsket.

Jag vänder mig till yogan för återhämtning och reflektion. Det brukar hjälpa mig vidga vyerna och se situationen med lite mer objektiva ögon. Genom yogan ger jag mig också tillåtelse att känna alla känslor. Självklart är det ok att bli arg. Det är ok att ryta ifrån. Det är kanske till och med så att barnen behöver se sina föräldrar ta ton och visa sin irritation. Det är mänskligt och helt naturligt.

Det viktigaste är nog att visa att alla känslor får vara med, både kärlek och ilska, och allt däremellan.

Hur hanterar du dina känslor? /Liv

Hej från sjukstugan! Vabruari är äntligen förbi men tyvärr inte själva VABandet, och nu är det både jag och den lilla loppan som är drabbade. Vi snörvla, nyser och hostar om vart annat och känner oss allmänt risiga. Det här med VAB (vård av sjukt barn) är verkligen klurigt. Vem ska stanna hemma, och vem ska jobba? Är den enes jobb ”viktigare” än den andres? Vem tjänar mest och alltså förlorar minst pengar på att VABa? För att inte tala om alla ensamstående mammor och pappor som kanske inte har något val.

Jag har många gånger varit innerligt tacksam för att det är lika självklart för min man Oliver att vara hemma och ta hand om barnen som det är för mig, vare sig det gäller VAB eller föräldraledighet. Därmed inte sagt att vi delar 50/50 på allt, nej det handlar mer om att vi tittar på vem det funkar bäst för i varje situationen utifrån samma värdering. Jag är också tacksam att vi har mor- och farföräldrar i närheten som kan stötta när det kör ihop sig ordentligt. Hur gör du/ni med VAB?  

Nu när både jag och den lilla loppan är krassliga då är det rätt givet att det är jag som är hemma och VABar. Men varför är det egentligen så givet? Jag som själv är sjuk är ju egentligen inte den mest lämpade att ta hand om det sjuka barnet. Dessutom är jag själv i behov av omvårdnad, eller i alla fall vila, och hade förmodligen blivit frisk snabbare om jag hade kunnat fokusera på mitt eget tillfrisknande. Istället gör jag allt jag kan för att se till att barnet mår så bra som möjligt.

Jag som själv är sjuk är ju egentligen inte den mest lämpade att ta hand om det sjuka barnet.

Denna vintern går nog till historien som en av de sjukaste, i dubbel bemärkelse. Men här hemma är det faktiskt inte barnen som varit mest sjuka, nej då, det är mina sjukdagar som slagit i taket. Jag har varit sjukanmäld lika många dagar under de senaste två månaderna som jag annars brukar vara på ett helt år(!). Det kan visserligen bero delvis på att jag blivit betydligt bättre på att vara sjuk, alltså inte på själva sjukdomstillståndet, utan på att stanna hemma när jag inte mår bra, men också att jag ger mig själv tillåtelse att vara sjuk. Jag hoppas innerligt att detta är sista sjukdomsvändan för denna gången. Våren är varmt välkommen! /Liv

Hejsan! Liv här. Det har varit riktigt kallt ett tag och ljuvligt soligt vinterväder, så det har blivit ett och annat vinteräventyr. Och nu har det vräkt ner snö, ja i alla fall för att vara i Skåne, och som för de allra flesta barnfamiljer innebär det att pulkor, Snow racer och stjärtlappar rotas fram långt inne i förråden. Det är skratt och stoj i backen, tills den oundvikliga snöduschen inträffar så hela ansiktet täcks av snö och gör en minst sagt rosig om kinderna. Där någon stans brukar det vara läge på att flytta in det roliga och ägna restan av kvällen åt inomhusaktiviteter.

På tal om aktiviteter inomhus så har vi nått något av en milstolpe i vår familj. Vi kan spela sällskapsspel och lägga pussel hela familjen tillsammans. Ok, det funkar inte alltid helt smärtfritt och det är ofta någon som protesterar mot val av spel/färg på spelbricka/vem som ska börja etc. men bortsett från det så är det riktigt kul. Alla perioder med barn har sin charm, och samtidigt sina utmaningar, och även om det kan vara hemskt frustrerande så är det också väldigt kul när det funkar att göra saker allihop tillsammans. Att se den lilla loppan vinna i memory helt på egen hand eller förlora utan en endaste sur min är verkligen härligt. Eller som när det stora yrvädret håller stenkoll på reglerna och klurar på vilken taktik hon ska ha för att kunna vinna spelet.

Vad gör du dessa snöiga vinterdagar? /Liv

Hej! Solen strålar här i södern, det ligger ett tunt lager snö på marken och luften är sådär härligt kall och krispig. Egentligen hade jag helst velat vara på någon skidort och åkt ut på längdskidorna med varm choklad och äggmackor i ryggsäcken, eller swishat ner för fjällbackar och stanna på en solig plats i backen för fika när benen känns trötta, men här fattas både backar och tillräckligt med snö för ett sådant äventyr. Men äggmackor och varm choklad kan vi fixa så vi packar ryggsäcken för en vandring i skogen istället.

Det är verkligen härligt att var utomhus, speciellt när solen strålar och ljuset från snön nästan sticker i ögonen. Och även om en skogsvandring inte går av för hackor så längtar jag lite i smyg tills hela familjen är mogen att åka utför på sydligare breddgrader.

Vad gör du en solig vinterdag? /Liv

Hejsan! Liv här på självaste Fettisdagen. Äter du någon semla idag? Eller har du redan förätit dig på dem (om det nu är möjligt)? Hemma hos oss blir det semmelfest efter kvällsmaten, och det är förmodligen en av få semlor jag äter detta året. Om jag bara ska äta en eller ett fåtal semlor per år, varför inte göra det idag? Egentligen gillar jag bästa att göra egna semlor, men det har jag inte riktigt lust att lägga tid på just idag så det får bli en köpe-variant… det blir säkert got det med.

Det är intressant det här med att “unna” sig godsaker. Är det verklgien att unna sig? Eller är det att äta bra mat resten av dagarna som är att unna sig? Jag njuter av god mat i princip varje dag. Vi unnar oss att köpa, laga och äta mat som i största möjliga mån är lagad från grunden, på bra råvaror som helst är ekologiska. Vi unnar oss att lägga tid på att prova nya vegetariska recept för att öka antalet vegorätter till vår matrepertoar, både för vår egen hälsas skull men också för att bidra till miljön och minska negativ inverkan på planeten.

Hur unnar du dig? /Liv